När Helsingborgs stad uppmärksammar 300-årsdagen av slaget vid Helsingborg, blir det i samverkan med svenska militären. Liksom vid förra jubileet 1910.
I dag är Helsingborg inte längre, såsom för 100 år sedan, en militärstad med husarregemente och arméfördelningsstab som håller årliga Stenbocksmarscher den 28 februari. Men militären i Västergötland kommer rädda högtiden denna gång, anno 2010.
Officiellt heter det, att man skall hedra de stupade på båda sidor, och att även Helsingørs borgmästare kommer deltaga. Men det gjorde det faktiskt också vid den stora Stenbocksfesten 1910.
I vilket tecken minnesceremonin kommer gå, visas av att det kommer högtidlighållas av svensk ”fanvakt med musikkår”.
Kunde man inte hoppats, att Helsingborg som blev hårt straffat av svenskarna för att staden tagit ställning på Danmarks sida i kriget, försökte utnyttja 300-årsminnet till att göra upp med den gamla traditionen att hylla Stenbocksminnet med uniformer, militärparader och svenska fanborger, och i stället flytta Magnus Stenbocksstatyn till ett museum?
I år är det 300-årsjubileum av slaget vid Helsingborg där de sista dansk-skånska förhoppningarna om en återförening dränktes i blod, då det så kallade ”Stenbocksminnet” kommer ägnas stor uppmärksamhet i Sundets Pärla, med föreläsningar och diverse andra arrangemang, såsom en utställning vid Magnus Stenbocksstatyn på Stortorget. Ända in på 1950-talet firades Stenbocks och svenskarnas seger med militärparader i Helsingborg med statyn i centrum, på årsdagen för slaget den 28 februari.
Eftersom Helsingborg som ställde sig på dansk sida i kriget, officiellt gick över till den danska julianska kalendern (källa: Gösta Johannesson ”Helsingborg stad i 900 år”), medan Sverige fortfarande höll fast vid den gamla gregorianska, ägde dock slaget för helsingborgarna när det begav sig, rum den 10 mars.
Men i Stenbocks och svenskarnas ögon var de ju bara landsförrädare, och sådana petitesser är inget man brukat fästa sig vid i historieundervisningen. Frågan är om man kommer göra det nu vid 300-årsfirandet?
Storsvenska manifestationer av de ”svensknationella”, är i vart fall att vänta den 28 februari. Det blir intressant att se om akademikerna från Centrum för Danmarksstudier som kommer till Helsingborg för att föreläsa om ”vår man Magnus Stenbock” (det är faktiskt titeln på en av föreläsningarna!) och Helsingborgs Dagblad helt kommer förtiga, att dessa äger rum?
Det gjorde de i vart fall 2004, när 150 svenska högerextremister marscherade på Stenbocksdagen.
Istället brukar man lyfta ett varningens finger mot alla förslag, om att förpassa erövrarmonumentet till ett museum, med South Park-argumentet ”You don’t mess with history!”
Helsingborgs Museum borde faktiskt verkligen visa detta avsnitt av South Park, i utställningen vid statyn !
Trött på att guidas runt i trafiken av en hysteriskt tillgjord o8-röst? Nu kan du välja ”skånsk dialekt” på GPS:en, skriver Sydsvenskan. En finfin idé! På papperet…
Det visar sig dock att en imitatör och komiker står för inläsningen. Hans kunskaper i skånskan visar sig att vara just ett skämt. ”Ska det föreställa skånska snackar jag danska” och ”det är ju halländska” kommenterar läsarna.
Det finns bara en sak att göra – välj den vänliga danska rösten!
”Socialdemokraterna delar sin föreställningsvärld med Sverigedemokraterna i många viktiga avseenden. De längtar båda tillbaka till ett förlorat samhälle – Folkhemmet – de värnar enhetskulturen och de är intoleranta mot avvikare. ”
Historielösheten förskräcker. När man läser bloggkritiken mot Bards och Söderqvists artikel, verkar få medvetna om att socialdemokraterna är ett nationellt socialistiskt parti. På 1920-talet förde man samman sitt eget sociala engagemang med den storsvenskhet etablissemanget jobbat upp i samhället, och berövade därmed den nationella högern deras bästa argument.
Folkhemmet och Volksgemeinschaft/folkgemenskap är ursprungligen en konsvervativ och nationalistisk idé, och förutsättningen för socialdemokraternas nationella gemenskap var Sveriges påstått homogena karaktär. Här hade naturligtvis inte t.ex. Skånes danska historia någon plats.
I den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggrens artikel om Folkhemmets rötter ställer han en intressant fråga:
”Vad skulle ha hänt, om inte arbetarrörelsen hade lyckats lägga beslag på detta politiska nyckelbegrepp?”
” Noll. De har producerat mycket lite hittills. Det syns också tydligt i närvaron. Deras politiska sekreterare är aldrig på plats och de verkar inte läsa in sig på handlingarna”.
Åkesson tillägger att ”det är tydligt att de politiska sekreterarna främst arbetar för att partiet ska få fler röster i nästa val, och inte för att förändra och förbättra de regionala frågorna.”
Åkesson möter SD:s partisekreterare Björn Söder i en debatt i Christianstad i kväll. Sydnytt direktsänder debatten på nätet.
På Trelleborgs Allehanda har man tydligen humor, och man använder den godlynt för att framföra obekväma sanningar, som i ”Danskarna återerövrar den östra provinsen”:
”Titta, till exempel, på de danska nyhetsprogrammens väderrapporter. Senast i måndagskväll följde jag rapporterna noga och det råder inget tvivel om att man betraktar Skåne som östra Danmark. Meteorologen sade det flera gånger och svepte med handen över Skåne som är klart och tydligt utmärkt på kartan och självklart försett med symboler för det väder som komma skall. Det är alltså inte bara Bornholm man pratar om utan just östra Danmark, alltså Skåne.”
Den observationen är vi många som har gjort. Faktiskt brukade jag se danska väderleksrapporter redan när jag bodde i Skåne, bara för att få lov att höra meteorologen säga ”i de østre dele af landet” medan handen kärleksfullt smekte Skåne – klart njutbart! Att stockholmarna blir sura gör inte det hela sämre:
”Härom dagen läste jag i en stor morgontidning inlägg av oseriösa amatörhistoriker som påstod att den store danske kungen Christian II, som skändligen kallas för ”tyrann” i vissa delar av Skandinavien, ej heller var särskilt populär i Danmark och alls icke kallades för ”den gode”, som man lär sig i danska skolor. Frågan är hur pedagogerna runt Öresund ska se på den kungen i de framtida historielektionerna för de östdanska, före detta svenska barnen?”
Yes, yes, yes! Man blir ju helt varm i vinterkylan…
En intressant paradox är hur Sverige, som är så kritiskt till nationalistiska tendenser i andra länder är så nationalistiskt till sin egen kultur, utan att man ens själva vill inse det. ”Halvdanskar” är ett skällsord om skåningar, som om det vore lägre och sämre status att inte ingå i det svenska Folkhemmets enhetskultur.
Mest tydligt blir det kanske i fotbollssammanhang, där de uppsvenska klubbarnas supportrar på matcher i Skåne brukar skandera ”Vi säljer Skåne till Danmark!”
”Är det lyckat att en kulturidentitet förstörs? Eller är det lyckat, att en folkgrupp blivit svenska medborgare istället för danska? Eller består lyckan i att den svenska centralmakten lyckats påtvinga en skånsk-dansk befolkning den svenska historien? Var finns lyckofaktorn?
Svaret på detta kan finnas i den uppfattning som ligger i det storsvenska synsättet på Sverige och svenskarna. Ett synsätt som idealiserar Sverige jämfört med andra samhällen.
I ett nordiskt perspektiv är detta synsätt alltid närvarande. Svenskarna själva är perfekta, finnarna betraktas som något primitiva, norskarna är ”töntiga”, danskarna är falska och gamla arvfiender. Att Norge bröt sig ur unionen 1905 är obegripligt och att Finland inte hör till Sverige är ryssarnas fel. Att Östdanmark dragits in under Sverige anses vara geografiskt naturligt och självklart.”
Notera också i youtubevideon av IFK Göteborgsupportern Bara Ben nedan, där en sjalklädd arabkvinna säger:
”Det känns som Irak eller nåt annat arabland. Jag trivs jättebra i Malmö.”
Tydligen kan man ge uttryck för sådana hållningar i Sverige utan att bli placerad i en Sjöbo-box, så länge det bara är skåningar som är måltavlan för humorn?
När de danska tv-kanalerna vi kunnat se i ett halvt sekels tid släckts ner i Skåne kan vi i vart fall glädja oss över att vi lever i internets tidsålder där nätutvecklingen gör vår värld mindre och mer gränslös. Även om detta kanske ändå inte fullt ut kompenserar möjligheten att kunna se begivenheterna live, på samma sätt som vi kan se nyheterna på Mälardals-tv.
Allt finns inte tillgängligt i tv-kanalernas webbarkiv heller.
Vi kan därför glädja oss över att nätets anarkistiska karaktär, där att vi lätt och enkelt genom olaglig streaming kan få tillgång till så näraliggande saker som tv-dokumentärer om vår gemensamma skånsk-danska historia.
2009 har emellertid varit året då svenska staten som ligger åratal efter i utvecklingen och inte vill anpassa sig till en föränderlig omvärld, genom IPRED-lagen försökt sätta stopp för dem som delar med sig av filer på nätet, vrida klockan tillbaka och rulla ut taggtråden vid gränsen.
Utan fildelningstekniken hade det nästan varit om inte stört omöjligt för mig, så i vart fall väldigt krångligt, att kunna se den. Nu kommer den sannolikt finnas bara ett musklick iväg även för oss icke-amerikaner kort efter den sänts.
Medan Norberg erhållit prestigefyllda priser internationellt, är han lite av en doldis i svenska folkhemmet och hans globaliseringsvänliga dokumentär är väl inget vi behöver mata våra hjärnor med?
Norbergs egen kommentar till saken:
”This is a new technology that exists, and it would be unjust to outlaw or control the use of it because some people abuse it. Instead the companies will have to make their own distribution as smooth and efficient as possible, in order to compete. If they don´t, they will lose.
Just take my film as an example. It was shown on UK television almost two years ago, and ever since then we have tried to obtain the permission to distribute it. And we have failed. In that case I think it is our own fault that someone gets fed up and takes care of the distribution the underground way.”
En tvättäkta svensk förväntas inte heller uppskatta det internationellt stora underhållningsfenomenet wrestling. Vi som trots det vill följa med den ultimata såpan, men inte vågar riskera bli uppspårade på nätet av den svenska antipiratbyrån, blir hänvisade att köpa en piratdekoder för att kunna se brittiska Sky eller piratkopierade DVD-skivor av polarna som på 1990-talet innan vi hamnade i det digitala samhället - faktiskt medges det t.ex. öppet att ECW skulle ha förblivit en okänd regional organisation i Philadelphia och aldrig uppnått kultstatus, om det inte vore just för alla internetnördarna på den tiden som sålde videoband.
I svenska medier påstås också, att den hyllade svenska musiktjänsten Spotify gör den illegala fildelningen överflödig. Men alla vi som är ”osvenska” nog att gilla musikstilar som hardtrance och hardstyle som nere på kontinenten, då?
Upphovs- och äganderätten är förvisso grundläggande för ett fritt och demokratiskt samhälle.
Men vad gör vi så länge det inte erbjuds vettiga alternativ för digital distribution?
Inför Dronningens Nytårstale på nyårsafton, som för många danskar är startskottet på nyårsfirandet med mousserande och tilltugg, hade Politiken publicerat en debattartikel om bojkott av talet därför att danskarna i Skåneland aldrig får en hälsning. Responsen var mestadels oseriös och avslöjade en djup okunskap om det gamla Østdanmark – bland kommentarerna fanns åtskilliga sammanlikningar av Skånelandene med diverse kolonier. Att Skåne var Danmarks kärnland på linje med Sjælland tycks vara en nyhet för Politikens läsare. Pinsamt…
Årets tal innehöll som väntat inga stora överraskningar. Skåneland fick ingen hälsning. Inte ens bornholmarna fick anerkännelse för att de kastade ut svenskarna för 350 år sedan. Nej, tänk om fætter Karl i Stockholm blev sur…
Några läsare ansåg att skåningarna fortfarande var riktiga danskar som i varje fall inte ville definieras som svenskar. Motståndarna kontrade:
”Jeg kender også en hel del skåninger. Har boet i Sverige i 21 år, og jeg har ikke mødt mange de hævder de er danske. Derimod hævder de at de er svenske! Der er et nationalistisk parti i Sverige: Sverigedemokraterne som står stærkt i Skåne. Grundlagt af et sammenrend af racister i form af BSS (Bevara Sverige Svenskt).”
