Sydsvenskans Per Svensson har recenserat (och sågat) en ny bok om kvinnor i den svenska extremhögern. Nazismen attraherade kvinnor redan på Hitlers tid:
”Nazismen var också en kvinnorörelse – till sin karaktär renodlat särartsfeministisk. Biologin är alltings grund. Kvinnan och mannen har därför väsensskilda livsuppgifter. Eller som Goebbels, rakt på sak, formulerade det i en dagboksanteckning: ‘Kvinnans uppgift är att vara vacker och föda barn’.”
I en liten knorr till sist kan Svensson inte motstå frestelsen att associera till Sverigedemokraterna:
”Det finns ett antal fascinerade frågor gömda i det ämne Blomquist och Bjurwald här slarvar bort, frågor som om de fördjupats hade kunnat göra boken ruggigt relevant. Hur kommer det sig till exempel att Sverigedemokraterna ännu inte vågat satsa fullt ut på särartskortet? Beror det på att Sverige blivit för klokt. Eller är partistrategerna för dumma?”
Det mest sannolika svaret på Svenssons fråga torde vara att partiet i fråga odlar ett ”vi och de”-tänkande där det till varje pris gäller att ta avstånd från ”dem” och ständigt visa på hur annorlunda och moraliskt mer högtstående ”vi själva” är. Hänger man ständigt ut gruppen/grupperna man ogillar som kvinnoförtryckande och kvinn0misshandlande våldtäktsmän för vilka kvinnor blott är föraktliga födomaskiner och sexslavar, då är det svårt att samtidigt propagera för att kvinnans enda uppgift är att föda barn och se vacker ut. Oavsett vilken tvivelaktig syn man måtte ha på jämställdhet…
