I dag stod det med stora braskande bokstäver på löpsedlarna, ”Sådan är du skåning!”, då gratistidningen City Helsingborg hade ett reportage om skåningarnas levnadsvanor.

Under rubrikerna ”Skåningar – Sveriges svarta får” och ”Skånsk rebell lever inte som Medelsvensson” beskrivs det enligt tidningen, miserabla läget i provinsen:

”Skåningen är Sveriges svarta får. Vi tränar mindre, äter sämre – röker och dricker mer än i övriga landet. Det visar färsk statistik. Samtidigt ratar vi cykelhjälmar och har oftare oskyddat sex.”

Lundaetnologen Håkan Jönsson får lägga ut texten och ge historiska förklaringar:

”– Redan på Carl von Linnés tid talades det om ”skåningen som låg på sofflocket”, säger han.
– Vi har kortare avstånd härnere och mindre skog och mark. Därför rör vi oss mindre. Samtidigt har Skåne alltid haft bra tillgång på mat, vilket kan bidra till fetman.

Samma sak gäller tillgången till alkohol och narkotika, enligt Jönsson.

Men han ser även rebelliska drag i Skånes särart.

– Här skiter många i regler och traditioner som man inte gillar. Ett exempel är trafiken. Blixtlåsprincipen ses som en provokation. Så fort det är ett vägarbete på E22:an blir det ju trafikstockning.”

Men av någon anledning nämner han inte alls, att hela den svenska demokratin grundar sig på arbetar-, nykterhets- och frikyrkorörelsen, eller något om skötsamhetsideologin, som blev en hörnsten för folkhemsbygget. Eller att i just Skåne, i likhet med i Danmark, växte det till skillnad från i Sverige aldrig fram någon stark nykterhets- eller frikyrkorörelse. Och att det är Sverige, och inte Skåne eller Danmark som är en udda fågel i dessa sammanhang i Europa.

Kan undras i vilket cornflakespaket Håkan Jönsson fått sin etnologtitel?

Och nyheten är egentligen ingen nyhet: det som skiljer Skåne från Sverige, är individualismen, kaosacceptensen och livsglädjen/skrattet.  Skåningen lever kanske  liksom dansken inte lika länge som svensken, men lever gladare.

Som John Engelbrecht  sade:

”Det er sundt at leve sjovt, men det er ikke sjovt at leve sundt”

Skåningens alkohol- och levnadsvanor och ”rebelliska” eller ”anarkistiska” drag har inte varit väl sedda i Folkhemmet med dess uppfostrande syn på medborgaren. Inte helt olikt den tyska konflikten i början  av 1900-talet, mellan västerländsk ”civilisation” och tysk ”kultur”.

En skånsk kollega lyckades fånga själva essensen i reportaget då hon på arbetsplatsen i Danmark, kommenterade det på morgonen i dag ”De skyller på närheten till Danmark ” och sade sedan till en av de danska kollegorna ”här försöker vi vara ett gott föredöme”.

Så kan det gå när man berövas sin historia. Den åthutade skåningen är bara glad, över att åtminstone inte vara dansk.